11 mars 2009

Zouroku no Kibyou/Bar/Core Anode

Jag tittar på tre skivor, inköpta under Perspectives-festivalen i helgen. Samtliga är - givetvis - från Japan. Hijokaidan, Zouroko no Kibyou (Alchemy); Sachiko M, Bar (Improvised Music from Japan); Otomo Yoshihide, Core Anode (Ftarri). När man köper skivor i dessa digitala tider är det ju inte helt oviktigt att de är estetiskt tilltalande eller bjuder på något mer än själva musiken, snygga bilder, läcker förpackning, specialinfo osv. Och det gäller för alla tre. 

Hijokaidan-skivan har en bild som kunde vara hämtad från någon bisarr anime, en varelse som är både människa och robot och skelett, eller något liknande. När jag viker ut cd-häftet finns det mängder av bilder, vilket så klart är kul, eftersom det är en arkivinspelning, musik från 80-82. Det var innan sångerskan Junko var med i bandet, när Hijokaidan var ett band centrerat kring Jojo Hiroshige och en drös musiker och performanceaktivister. Hur det låter? Eh, jag har knappt haft tid att lyssna ännu, men det börjar med att någon kräks, och sen kommer ur-noise med saxofon, bland annat. Skivan är nr.9 i Hijokaidans Rarity-series, Hiroshige himself som ger ut, han har haft skivbolag och skivaffär lika länge som Hijokaidan existerat, i över 30 år. 

"Bar" är en blå skiva med pillig, silvrig, moderniserad ornamentik. Jag trodde när jag köpte den att det var en Filament-skiva, med både Yoshihide och Sachiko M, som på konserten i lördags, med det är Sachiko M solo, med två sinusvågor på en tom dator. Jag lyssnar i skrivande stund, med hörlurar, otäckt nästan, ljuden liksom går in i huvudet. Små förändringar. Inte mycket tystnad. Kommer jag att orka lyssna på "Bar" i sin helhet? Kanske. Jo, självklart. Den är i vilket fall mycket snygg och efter konserten i Västerås är jag enormt nyfiken på att lyssna på så mycket som möjligt av dessa två märkvärdiga musiker och ljudkonstnärer.

Otomo Yoshihide har gjort många, många bra skivor. Hans diskografi är, minst sagt, gigantisk. Långt över 200 skivor skulle jag tro, om man räknar in allt. Ni har väl hört någon av plattorna med hans jazzband? Fantastiskt bra! Och så har vi ju 90-tals-bandet Ground Zero (där även Sachiko M var medlem) och mängder med samarbeten och olika projekt. Turntablekonserten han gjorde med Philip Jeck och Martin Tetrault på en Gas-festival för fem, sex år sedan var overkligt bra, bland det bästa jag har sett.  "Core Anode" innehåller tre liveinspelningar - Tokyo, 2002, Köpenhamn 2006, London 2006 - där Yoshihide spelar med olika musiker, på de två sistnämnda stora ensembler, båda okända och kända namn. Jag har bara smakat på bitar än så länge, men inte är det någon tystnad inte, snarare noise, rockmuller, det kunde nästan vara Boredoms. Det låter mycket spännande! Och skivan är supersnygg. Senapsgult omslag, med foton från olika distrikt i Tokyo på 50- och 70-talen, man ser även hur musikerna har formerat sig på scenen, scheman, helt enkelt. 

Återkommer säkert framöver om skivorna, när jag lyssnat mer på dem.  

Inga kommentarer: