Alla tre dagar i Västerås har i någon bemärkelse bjudit på vanvettiga avslut. På kvällarna alltså. Det började med den specialkomponerade gruppen Perspective meeting med Dror Feiler, Jakob Riis, Jojo Hiroshige och Per Svensson. Stenhårt och starkt gitarrdrivet. Musik någonstans i utkanten av noiselandet. Fredagen bjöd på legendarisk noise från från Japan, Hijokaidan. En duo (och äkta makar) som bjudit ljudet motstånd de senaste 30-åren. Junkos hjärtskärande skrik mot Hiroshiges fria kulsprutegitarr stretade emot, skavde och skar. Men det var ändå de grånade gentlemännen i Borbetomagus som körde hårdast. Trion spelade ju noise innan den ens fått ett namn. Totalt kompromisslöst och högljut - en fullkomlig hudflängning av publiken och det märktes när folket sakteligen började droppa av. Inte exceptionellt eller unikt - men deras sönderdistade saxnoise får håret att stå på ända. Det finns inga strukturer att följa när ljudbomben exploderade . I stormens öga rider de saxar och gitarr, spelandes liggandes, gnidandes och bubblande. Fullkomligt kaotiskt, både ljud- och scenmässigt. Och givetvis en helt logisk och provokativ avslutning på Perspectives 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar