11 mars 2009

Gräv vidare i perspektiven

Efter en dag av musikalisk tystnad efter Perspectives-festivalen är det dags för omstart. Letar mig ner i skivor med artister som gästade Västerås. Flera sköna återupptäckter, men naturligtvis många som spelats fram och tillbaka, under längre eller kortare tid. Här skulle man kunna tillbringa hur mycket tid som helst...

Sven-Åke Johanssons "Barcelona Series" med Axel Dörner och Andrea Neumann är en höjdare Thomas Millroth redan har skrivit om. Den finns även med i vår SOM50-lista på plats nummer 49. På samma bolag – Hatology – har han gett ut en fullständigt genial jazzskiva inspelad 1999: "Six Little Pieces for Quintet" med Dörner, Rudi Mahall, Sten Sandell och Matthias Bauer. Enligt min mening en av de allra bästa jazzskivorna som getts ut under de senaste decennierna! Johansson spelar med en exakthet och samma driv som han hade i Västerås, men här överfört till på många sätt en ganska traditionell jazz. Nåja, allt är relativt.

Mer jazz finns på den unga pianotrion Corrections debut på Ayler Records (läs SOM-recension). Det finns ett inslag i denna unga trio som gör att den klassiska sättningen med piano, bas och trummor åter får liv och hopp. Ayler Records har dessutom planer på att ge ut mer av denna trio. Bra! Marilyn Crispells "Collaborations" (Läs SOM-recension) på Leo Records med inspelningarna från Perspectives-festivalerna 2004 0ch 2007 är även den mycket bra. Fredrik Ljungkvist är lysande på framförallt klarinett 2004. Kontrasten är stor jämfört med Lars-Göran Ulander (altsax) på inspelningen från 2007. Ulander bökar mer och återanvänder fraser utan att för den skull plagiera sig själv. Magnus Broo är här den busige och vildvuxne. Crispell själv tillåter sig att pendla mellan det lyriska och det explosiva. Jag har stora luckor i Crispell-katalogen och hennes konserter i Västerås ger mersmak, flera av luckorna kommer med all säkerhet att täppas till.

Dieb13 har snurrat plattor länge på den nyfikna, uppfinningsrika och spännande österrikiska improvisationsscenen. Två plattor med gruppen Efzeg – Boris Hauf, Martin Siewert, Dieb13, Burkhard Stangl, Billy Roisz – kan jag rekommendera. "Krom" på Hatology är den bästa, inspelad 2003. Mjuka hummanden som leds fram av dator, skivspelare, gitarrer och saxofon. Värme och behagliga strukturer i en linjär abstrakt musik. Betydligt kallare är stämningen på "Grain" på Durian från 1999. Instrumenten river mer och ljudbilden fryses ibland ner till klaustrofobi.

Peter Brötzmann är ett kapitel för sig. "Machine Gun" (på plats 8 i SOM50) är given, en lite mer udda skiva är "14 Love Poems" på FMP från 1984. Brötzmann solo och han gör en version av Ornette Colemans "Lonely Woman" som får tårna att krulla sig! Så vackert! Vacker på ett annorlunda sätt är även Cor Fuhlers "Stengam" på Potlatch från 2006. Pianots toner flyter ut till långa elektroniskt klingande droner. Strängarna i flygelns innandöme får nytt liv med hjälp av prepareringar av diverse attiraljer.

Akira Sakata är en hjälte. Hans insats i Yamashita Trio är legendarisk, hans saxofonspel på frijazzklassikern "Clay" (1974) är briljant, klarinettspelet till och med ännu bättre. Läs gärna min text om skivan i Soundofmusics temanummer om Japan som vi gjorde 2005, du får scrolla ner lite bland skivtipsen. "Clay" hittar man då och då på skivbörser eftersom den gavs ut på tyska Enja, värre är det med den uppsjö av japanska titlar som finns. Samma Enja gav ut "Dance" (inspelad 1981) med Akira Sakata Trio där gruppen gör en bra version av "Comme a la Radio" som Brigitte Fontaine och Areski spelade in med Art Ensemble of Chicago! Sakata i högform!

Inga kommentarer: