19 mars 2009

The Kid With the Replaceable Head

Jag har ganska många skivor med Yo La Tengo. Men en skiva jag saknar är Yo La Tengo is Murdering the Classics som de gav ut på det egna skivbolaget Egon för några år sedan. Den innehåller över 30 covers, inspelade live på nyårsaftnar mellan 1996-2003 när Hobokentrion enligt en tradition samlar in pengar till den fantastiska radiokanalen WFMU. 

När jag efter Yo La Tengos konsert på Sticky Fingers i Göteborg häromåret såg att Ira Kaplan stod och sålde skivor och tröjor frågade jag om de inte sålde just den skivan. "Nejnej, tjoade Kaplan, du är galen, den skivan kan jag inte sälja till folk när vi är på turné, du vet, vi mördar ju massa låtar, nej, vi säljer bara vanliga skivor". "Men, sa han senare, du kan beställa den från våran hemsida". Det tänkte jag göra, men det har tyvärr inte blivit av.  

Yo La Tengo har alltid gjort bra covers av vitt skilda artister, från Jackson Browne till Velvet Underground, både med humor och med kärlek och fingertoppkänsla, och det lockar oerhört att höra hur de på "mördarplattan" ger sig på alltifrån Stooges, Yes (!),Brian Eno till massa gamla rock´n´roll- och garagerocklåtar.  Och så - häpp - dyker det upp en skiva på Matador med Condo Fucks, ett punkband från Connecticut, men det är Yo la Tengo, som leker med en fejkidentitet de hittade på någon gång på 90-talet.  Titel "Fuckbook" är såklart en blinkning till coverplattan "Fakebook" Yo La Tengo släppte i början av 90-talet.

Nu mördar de inte låtar här, men det är en en skiva som skramlar och väsnas och attackerar med simpel kraft. Det låter som allt är inspelat i en replokal, kanske i fyllan, garagepunk, inga originella tolkningar alls, men det behövs inte. Jag får lust att lyssna på Nuggets-samlingar och Slade (!) i flera dagar. Och leta upp nånting med The Zantees. Plocka fram en sliten Rascals-samling från vinylhyllan. Ira Kaplan har ett förflutet som rockmurvel och det är en del typiska murvel-låtar (med Flamin Groovies och Electric Eels till exempel, men inget med NRBQ, tyvärr), och så Richard Hells "The Kid with the Reasonable Head" som jag blir extra lycklig av. Enkel. Simpel. Rock. Underbart! Jag behövde den här skivan just nu. Ibland är bagateller perfekt. 

Och har ni inte varit inne på www.wmfu.org så kan man fastna där i dagar. Många lysande program,  allt arkiveras, och finns att lyssna på. Freeformradio.

 


Inga kommentarer: