Litet fler Västeråsskivor

Ett av de starkaste framträdandena gjorde också Taku Unami ensam med sin dator, handklappning och skålar. Han har just kommit ut med en fantastisk skiva tillsammans med gitarristen Keith Rowe på Erstwhile. Unami använder normalt mycket luft mellan ljuden, men med Rowe blir det riktigt rivigt samspel.
Taku Unami kan man annars lyssna till på hans sparsammanste humör tillsammans med Mattin på Attention, hibari music. www.hibarimusic.com
Att Unamis knappa stil rimmar med bland annat Echtzeitmusik i Berlin kan man ju förstå. Omvärderingarnas och knapphetens evangelium. Inte förvånande då att han också på hibari music givit ut Valved Strings Calculator tillsammans med Robin Hayward från Berlin, och Rhordri Davies.
Berlin var annars företrätt i Västerås av basisten Clayton Thomas och Sven-Åke Johansson.
Clayton Thomas är en typisk berlinrepresentant i sitt sätt att manipulera och trolla med basfiolen. På Bad Self är han solo. Skivan är dessutom prydd med en av dessa bilregistreringsskyltar som han brukar skjuta in under strängarna, något av hans signatur i Berlin. Gutstring CDR/gutstring.net
Och Sven-Åke Johansson då. Här finns mängder av plattor. Den som vill höra den Sven-Åke som trummade fram den nya frijazzen i Europa rekommenderas faktiskt, fast jag själv givit ut den, Usable Past inspelad i augusti 1967 i Stockholm med Johansson-Peter Brötzmann och Peter Kowald. Det här är kraftjazz som gav Europa tillbaka sitt musikaliska självförtroende. www.olofbright.com
Mer minimalism och event är det kring hans epokgörande och framåtblickande musik på soloalbumet Schlingerland, utgivet på eget förlag SÅJ, sedan återutgivet flera ggr. En av de stora friformklassikerna från 1972.
Annars förstås trion Barcelona Series från sent 90-tal på hat art, där han delar utrymme med Andrea Neumann och Axel Dörner, åter en av de riktigt stora sessions som Sven-Åke signerat.
Peter Brötzmann är också enormt rikligt företrädd i skivlistorna. Naturligtvis för den som inte hört den ännu, Machine Gun, ett av de epokgörande albumen.
Några andra äldre bra återutgivna Brötzmann: Balls med van Hove och Bennink från 1970. Utgiven på Unheard Music Series. Eller på Free Music Production 3 Points and a Mountain från 1979. Brötz var grym då!! Här i sällskap med Han Bennink och Misha Mengelberg.
Sedan några år driver Brötzmann framgångsrikt sin Chicago Tentet, där bl a Mats Gustafsson ingår. Det finns många album med dem, alla lysande, ett förslag är Short Visit to Nowhere, Okka Disk. www.okkadisk.com
De som förfördes av klarinettisten Xavier Charles eleganta improvisationer kommer älska det album han gjorde tillsammans med engelske saxofonisten John Butcher och tyske trumpetaren Axel Dörner, The Contest of Pleasures. Det är inspelat i Chapelle Saint Jean år 2000 i Mulhouse under en festival. Trion använder kyrkorummet som en fjärde spelare. Det är helt makalöst ljudspel.
Jag vet att jag inte uppskattar trumpetaren Peter Evans lika mycket som många andra. Tvärtom, jag tycker det är litet ytligt upplägg, men hans album på Evan Parkers etiket psi anses vara ett genombrott. Och tillsammans med cellistne Okkyung Lee och pianisten Steve Beresford har han gjort Check for monsters, Emanem. Ett mycket bra album, omväxlande och skönt med Evans i mindre doser, enligt mitt förmenande är kvaliteterna hos Beresford och Lee, men andra kanske kommer älska Peter Evans. Fint album i alla fall.
Så till en av festivalens verkliga giganter, Akira Sakata, saxofonisten. Honom hör man ju i äldre inspelningar med Yamashita. Men med nya trion kan han höras på en fantastisk skiva som säger att frijazzen inte bara lever den har ett egenvärde i händerna på dem som uppfann den. Sakata hör dit. Sakata-Chris Corsano-Darin Gray hörs på Friendly Pants, Shakaijin Records,

jag väntar på fler skivtips....