02 februari 2009

SOM50 #19


Miles Davis
Bitches Brew
CBS (1970)

Uppenbarligen nöjde sig Miles Davis aldrig med det varande. Likt en rastlös själ låg han i förgrunden av jazzens utveckling under mer än 40 år. Bebop med Bird; i framkant med hardbop; med Coltrane och ”Kind of Blue”; med kvintetten på 60-talet och med ”Bitches Brew”.

1969. Jazzen går kräftgång. Soul och rock tar mer och mer över jazzens roll som coolhetens bastion. Istället för att bli en väktare över vunna framgångar låter sig Miles Davis influeras. Han spelar på Fillmore West och Fillmore East, på samma biljett som Grateful Dead, Crosby, Stills, Nash & Young eller Steve Miller.

Tre dagar i augusti spelar han in ”Bitches Brew” med nygammal grupp. Bandspelaren går hela tiden och spelar in en aldrig tidigare hörd brygd av jazz, rock, soul, funk, monotona rytmer, groove, elektricitet, sound, sex, svett och kropp. Benny Maupins basklarinett, Jack DeJohnettes trummor, Dave Hollands bas, Chick Coreas och Joe Zawinuls elpianon, John McLaughlins gitarr, Wayne Shorters sopransax och Miles trumpet sätter alla prägel på musiken även om flera andra musiker också deltar. Det är trans, rörelser och introverta psykedeliska drömmar.

Dubbelalbumet ”Bitches Brew” var så otroligt rätt när det kom. Och det är lika rätt idag. Det har åldrats med stor värdighet.
Magnus Nygren

SOM50 är Soundofmusics serie där vi röstat fram världens 50 bästa skivor. Läs alla texter vi hittills publicerat.

Inga kommentarer: