17 februari 2009

Omslagens möjligheter - eller tillkortakommanden

Jag spinner vidare litet på diskussionen om omslag vi haft här på bloggen. En fundering dyker upp om det finns något samband mellan plastfodralens (jewelcases) dominans på cd-marknaden och att musik har blivit mer och mer av en slitochsläng-vara, och i sin förlängning något man laddar ned, lyssnar på, raderar. Självklart är det inte hela sanningen, det finns många andra saker som spelar in. Men jag kommer inte ifrån känslan av att denna plast förminskar cd:n till enbart en vara. När många omslag dessutom är så tråkiga och icke-informativa gör det inte saken bättre.
En del bolag har börjat inse jewelcasens nackdelar (dessutom är de dyra). Jag fick de tre senaste utgåvorna på brittiska Emanem för en tid sedan. Här är nu plastfodralens tid förbi och omslagen har en form av gatefold i tre delar plus ett innerfodral. Dessutom i hård blank kartong med bra tryck! Det finns gott om plats för bild och text.
För mig får skivorna därmed en ytterligare dimension, mer liknande den känsla jag får av vinylskivor. Känslan av utbytbarhet blir mindre, det känns inte lika plastigt om ni ursäktar uttrycket. Observera att detta inte är ett rop efter vinylens återkomst (även om det i sig skulle vara bra), istället tror jag att omslagen är viktiga om man vill att det fysiska albumet som sådant ska överleva. Att folk har lättare att göra sig av med sina cd-skivor (vilket är min erfarenhet) än de har att göra sig av med sina lp (när de till och med är utan skivspelare) tror jag inte bara har att göra med nostalgi. Man har ett annat band till lp-skivor, och jag är övertygad om att det går att skapa detta band även till cd-skivor. Men det kräver lite av skivproducenterna. Och inte minst kräver det att vi köper skivor istället för att ladda ned dem!

Inga kommentarer: