Sonic Youth
Daydream Nation
Geffen (1988)
”Daydream Nation” har över tjugo år på nacken. Historien började i New York 1988. Kim Gordon, Thurston Moore, Lee Ranaldo och Steve Shelley gav sig in i studion tillsammans med Nicholas Sansano för att spela in ett sjätte album. Det sista på ett oberoende bolag.
Skivan släpptes i oktober samma år. En dubbel-LP inslagen bakom Gerhard Richters strama verk "Kerze" (ett brinnande stearinljus mot grå bakgrund). ”Daydream Nation” markerade den punkt då Sonic Youth lämnade sin outsiderposition som ett skränigt New York-band, till att bli en pop-kulturell institution som kom att utöva stort inflytande över framtiden. ”Daydream Nation” är förstås en klassiker av stora mått. Till och med Library of Congress har fattat grejen. I deras National Recording Registry finns en kopia av ”Daydrem Nation” för dess historiska, kulturella och estetiska värde.
Musiken är lika oförutsägbar som den är djärv. Varje låt har sina egna karakteristiska krokar och finesser som etsar sig fast i minnet. Tretton oförglömliga ögonblick som drivs av förvirring, sex och ungdomsrevolt på Reagan-regimens bakgård. Det är rockhistoria, genom ett filter av noise och avantgardistiskt mod. Musiken startat bränder med sin post-punksfrenesi och hypnotiska instrumentation. Skriande Hendrix-gitarrer och utflippade LSD-trippar om vartannat. Monotona experiment som ”Providence” varvas med raka rockdängor som ”Total Trash”. Det var som ”Daydream Nation” suddade ut gränserna när den kom. Konventioner löstes upp och från den dagen kändes det som om allting var möjligt. (Jens Holmberg)
Läs alla texter serien 50 skivor som skapade Soundofmusic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar