Linda Perhacs
Parallelograms
Kapp Records (1970)
Det finns många artister och band som av olika anledningar aldrig släppte mer än en platta. I vissa fall kan man verkligen sörja att man aldrig fick höra vad som skulle kunna kommit ut av en musikalisk idé om den fått tid och utrymme att växa. När det gäller Linda Perhacs smått magiska ”Parallelograms” från 1970 är känslan delvis en annan, mycket beroende på att den rakt igenom känns så förfinad, genomtänkt och fullständig. Det här är musik som med sin omsorgsfullhet, och känslosamhet liksom inte kan komma längre. Visionen är redan nådd och resultatet kan omöjligtvis bli mer bländande.
Det går att rita geometriska figurer där Perhacs placeras diagonalt mot Joni Mitchell men ”Parallelograms” uttryck är strävare och skuggorna här är hela tiden mörkare. Hon väver in sin änglalika röst och abstrakta ljudinfall i långsamt föränderliga gitarrkompositioner. Folktonen är hela tiden tydlig men segment av kosmisk jazz och psykedeliska detaljer spelar också viktiga roller i det imponerande djup som skivan i sin helhet signalerar.
När man ligger raklång på en klippa som speglar sig i havet och iakttar molnen som jagar över den snabbt mörknande kvällshimlen och samtidigt låter Perhacs försköna världsbilden upphör tiden att existera. Ett livsverk och mästerverk i ett. (Mats Gustafsson)
Varje vardag fortsätter nedräkningen på "50 skivor som skapade Soundofmusic". Läs SOM50.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar