NEU!1
Brain (1972)
De tre 70-tals-albumen med NEU! hade länge mytiska proportioner i min föreställningsvärld. De var svåra att få tag på och först när ordentliga cd-utgåvor landade för åtta år sedan började jag tränga in i Michael Rothers och Klaus Dingers musik. Förväntningarna överträffades. Det var verkligen ny musik som aldrig har åldrats och som pekar framåt till Joy Division, Sonic Youth, P.I.L., Pere Ubu, This Heat, Neubauten, Boredoms och mycket annat.
Alla skivorna är lysande - men debutalbumet slår hårdast. Här finns två av gruppens motoriska paradnummer – ”Hallogallo” och ”Negativland” – som maler in i ryggmärgen med Dingers minimalistiska trumspel och Rothers gitarr som glider in och ut ur ljudbilden. Den förstnämnda är hypnotisk och skulle kunna fortsätta i timmar, ”Negativland” har mer distinkt bas, chockstartar med borr och gitarren är vass som skalpellverktyg. NEU! 1 är dock inte enbart motoriska rytmer utan rymmer mycket mer. Mystiska klanghav, trasiga röster, spaceblues. Inspelningar av vatten förekommer både på ”Im Glück” och ”Lieber Honig” och jag ser framför mig ett översvämmat Tyskland, några ensamma människor som sakta rör sig framåt i små roddbåtar, sitter på hustak och stirrar in i föränderliga landskap. (PM Jönsson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar