TortoiseMillions Now Living Will Never Die
Thrill Jockey (1996)
Genrebeteckningen postrock kan kännas konstruerad men är trots allt märkligt relevant när man talar om Tortoise. ”Millions…” landade inte bara som ett urstarkt statement i precis rättan tid utan har också visat sig vara den Tortoise-skiva som i efterhand kan klassas som den mest klassiska. För det är mycket som blev helt rätt här. Och som fortfarande berör vid varje lyssning.
Inledande ”Djed” gör det starkaste intrycket. I grunden har vi här alla ingredienser som kännetecknar postrocken, rena instruktionsboken. Under drygt tjugo minuter bjuds man på en tripp med inslag av dub, kraut, minimalism, electronica och ”studion som instrument”. Låten vrider och vänder på sig, ut och in, börjar om, styr in på en annan väg. Startar, drar iväg, bromsar in, förvrängs, tid för eftertanke, nytt stickspår, annan takt, sönderfall. Rät, avig, spegelvänd – ständiga perspektivförskjutningar som öppnar upp en rik värld.
Men det finns andra höjdpunkter. Fina ”A Survey” pulserar mystiskt och är i princip ett solostycke för bas. Abstrakta ”Dear Grandma And Grandpa” ekar drömskt och reliefartat på samma gång. Avslutande ”Along The Banks Of Rivers” är torr öken, spaghettiwestern och långsam Morricone. Det är otroligt stämningsfullt hela vägen. (Mattias Jonsson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar