Fe-Mail
Blixter Toad
Asphodel (2006)
Om noisemusiken har ett kön – vilken korkad fråga – så inte är det kvinnligt. Noise är manliga överarmar och uthållighet. En smärre revolution var det därför när Maja Ratkje och Hild Sofie Tafjord i början av 2000-talet äntrade världsscenen som Fe-Mail och droppade debutbomben ”Syklubb fra helvæte”. De fick omedlebart respekt och kärlek för sitt sätt göra musik av ljud, oljud och allt däremellan. Det lät… annorlunda. Roligare.
Med dubbelalbumet ”Blixter Toad” från 2006 hade Ratkje och Tafjord inte bara slipat sina individuella instrument, rösten och det franska hornet. De hade också förfinat former och format för att arbeta med de noisemusikaliska verktygen som liveelektronik, kontaktmikrofoner, datorer. Det är lätt att säga att kvinnorna förenar komposition och improvisation. Svårare att beskriva hur de nästan arkeologiskt gräver upp ljudfragment och penslar fram ljudande flisor, bitar, skavda skärvor. Som om musiken bjuder in en på skattjakt – kom, finn, fynda!
”Blixter Toad” är en osedvanligt dynamisk skiva. Dessutom väldigt snäll mot öronen. Fortfarande är det en av de album jag varmast vågar att rekommendera oinvigda noiseöron. Fe-Mails blixtrande lekfullhet står sig. (Sven Rånlund)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar