Vampire Weekend lurar regnet

Det ser så enkelt ut när Vampire Weekend spelar sina korta poplåtar från fjolårets debutalbum. Men det är en svår konst att göra låtar som samtidigt är löjligt trallvänliga och som hamnar någon annanstans än mycket av den mest kommersiella popmusiken. Publiken dansar i regnet till Cape Cod Kwassa Kwassa, A-Punk, Mansard Roof, Oxford Comma och jag står och fånler under hela konserten. Ett av de bästa popbanden som kommit fram på flera år. Feel good-post-new wave med smålurigt trumspel och afropopinspirerade gitarrmelodier. En ny skiva är på gång och de spelade fyra, fem låtar från ett kommande album. Vilka steg ska bandet ta? En av de nya låtarna var mer dansant, med klubbigt komp, och - såklart - med en förlösande, leende refräng. Ett mer komplext låtbygge fick mig att tänka lite på de ibland närbesläktade Dirty Projectors. Och en annan låt startade som tidiga, ettriga Elvis Costello för att sluta i Jonathan Richman-land. Och afropopgitarrerna finns kvar. Afropop från New York rules! Åtminstone för en stund, när Vampire Weekend lurar regnet.