Kärlek i Västerås

Få gånger har jag lyssnat till en konsert med så mycket kärlek inbakad som när violinisten Maya Homburger och basisten Barry Guy spelade på konstmuseet i Västerås i lördags. Kärleken till instrumenten, till musiken men också mellan Homburger och Guy som är ett par (kärleken tar sig andra uttryck än den mellan festivalens andra par, Junko och Jojo Hiroshige i japanska Hijokaidan!) flödar! Homburger/Guy drar ömt in barock, nutida och improvisation i sin musik. En oerhört vacker konsert! Det betyder inte att de backar för det vildsinta! Tvärtom har det sin givna plats.

Jag får för mig att övergångarna mellan de olika elementen egentligen är ganska tydliga - men duon får konturerna att bli så mjuka och så naturliga att de känns helt självklara. För mig blev konserten en avgörande upplevelse, ett fönster öppnades på vid gavel mot den del av den nutida musiken som innefattar improvisation och inte bara tolkning (bortom MEV, Gruppo de Improvvisazione med flera). Tips på sådan musik tas gärna emot!