25 december 2008

Pär Thörn is coming into your cellphone!!

Pär Thörn hör till våra intressantaste författare, där dessutom olika verklighetsskikt glider över i varandra, där text, historia, minnen och ljud blandas till ett. På Treffpunkt har ju just publicerats en lysande skiva, som alltfler talar om. Den bästa julklapp jag kan ge er alla, även om det råkar vara dagen efter (var inte så petig!), är ett telefonnummer. Ty så vist har Sydsvenskans kulturredaktion ordnat det, att den som sänder ett sms till 72580 och textar poesi får sig varje dag en sms-dikt av Pär Thörn tillsänd! Missa inte detta, kommentera gärna era intryck på sombloggen! Kom igen, låt höra!!!

21 december 2008

Åsså vare de där med konsten å livet igen!!

Nya Soundofmusic är nu ute på nätet. Jag kan ju inte kommentera blandbanden som är årskrönikor, eftersom jag är med, men jag tror alla luskar lika intresserat som jag. Och jag konstaterar snabbt vid genom"lyssnandet" att en platta nämns två ggr: Christine Sehnaoui/Michel Wasvisz på alMaslakh. No wonder. Den är enorm. Förresten fyller Christine 30 år idag. Bon anniversaire, Christine!!!
Men med så stort intresse jag läste Maria Erikssons betraktelse över skapandet och musiken. Jag gillar att någon vågar ta tag i sådana jätteämnen. Och det är också litet off pist att ställa sådana klassiska frågor och formulera så grundläggande undrande tankar som Maria. Jag blir djupt berörd, så berörd som alla i artikeln vittnar om att de är av musiken. Musiken är deras liv! Det förstår jag ju, men vill ändå nämna litet av det paradoxala i detta förhållande genom att ur minnet citera eller snarare referera Robert Filliou, den store oförutsebara Fluxus-konstnären, som påpekade att Konsten var det viktigaste i livet för att vi skall förstå att livet är viktigare än konsten.

14 december 2008

Sofia Härdig in Town


Min vän Sofia Härdig är i de södra provinserna. Vi har träffats, pratat, inte lyssnat på musik så mycket (jo, Alison Krauss´ Oh Atlanta), funderat desto mer, och framförallt har ju Sofia i dagarna släppt sin nya skiva Dream på Filthy Records. Hon har redan gjort några album av skiftande karaktär. Hon har bott och jobbat ett par år i Berlin och är nu hemma igen. Dream är gjort där, och har blivit hennes bästa album. Där andra album skiftat från låt till låt är här en helhet, en berättelse. Den går att höra som en personlig bekännelse, en saknad blandad med eufori. Hon beskriver kärlekens väg och besvikelse, det bedrägliga i passionen, ja, nästan det dödande och bedövande. Det är en mörk skiva, men hon förmår sjunka in i passionens hetaste hörn och gestalta detta, vilket också ger en brännande sinnlighet. Och borra sig in i märgen av den isande besvikelsen. Musiken präglas av elektronik och dramatiska och känslosamma arr. Där finns litet industri men också svepande nostalgiska stråkar. Men då och då går hennes rötter i dagen. Det är när hon skapar malande, upprepade figurer till en sång, där ljudbilden och innehållet närmast är att likna vid någon gammal blueshjälte som stängt in sig på hotellrummet för att älta sin besvikna kärlek. Det reflekterande, rytmiskt gungande och vokalt skärande, det är ju hennes särmärke. Och alla de mest primitiva bluesgubbarna och gummorna är ju sedan begynnelsen hennes speciella penater. Detta har ju alltid färgat hennes röstanvändning. Att hon kombinerar detta med ett klangligt sökande har blivit särskilt lyckat här, då hon sökte en träffande form för den sinnesstämning som varieras på albumet.
Ni får också en bild att titta på av den experimenterand rockande Sofia i Ystad för tre år sedan, fotograf Hasse Permbo. Hon berättade för mig att hon vill sätta upp Trio Switzerland igen med Johnny Essing - malande sökande improrock... tänk om vi kunde höra dig med Jakob Riis, sade jag till henne... vi väntar och är idel öra.

07 december 2008

Ny läsning på Soundofmusic


Soundofmusic uppdaterad med nya texter

Nytt och gammalt i Soundofmusic! Men alltid aktuellt! En tillbakablick mot Art Ensemble of Chicagos massiva skivutgivning mellan 1966 och 1973. Men också recensioner av Fennesz nya samt tre skivor där den nutida gruppen Zeitkratzer bjuder in Keiji Haino, Terre Thaemlitz respektive Carsten Nicolai. Läs detta – plus mycket annat i den näst sista uppdateringen för året.

Art Ensemble of Chicago. Magnus Nygren guidar bland de 22 skivor Art Ensemble of Chicago inklusive förlagorna släppte mellan 1966 och 1973. Great Black Music när den är som bäst.

Soundofarecord. Tonsättaren Ida Lundén skriver om ett album som betytt mycket för henne. "Jag blev helt golvad. Lycklig och euforisk. Sju klarinetter! Samtidigt!", skriver hon.

SOM50. Nya skivor i vår serie med de bästa skivorna. Vi har kommit fram till platserna 31-35 med skivor med bland annat Philip Jeck, Pärson Sound och Hanna Hartman.

Recensioner
Fennesz: Black Sea (Touch) Fyra år har gått sedan Christian Fennesz senast gav ut en skiva under eget namn. ”Black Sea” är inte revolutionerande som ”Endless Summer”. Ändå ett lysande album av en av electronicans främsta innovatörer.

Zeitkratzer/Carsten Nicolai: Electronics (Zeitkratzer Records ZKR004)
Zeitkratzer/Terre Thaemlitz: Electronics (Zeitkratzer Records ZKR005)
Zeitkratzer/Keiji Haino: Electronics (Zeitkratzer Records ZKR006)
Den tyska konstmusikensemblen Zeitkratzer har på tre skivor med Carsten Nicolai, Terre Thaemlitz och Keiji Haino sökt efter kontaktytan mellan akustiskt och elektroniskt ihop. Och lyckats bra i två fall.

Astral Social Club: Sieben Stax (Bottrop-Boy) Som Astral Social Club gör Neil Campbell elektronisk dansmusik utanför de förväntade ramarna. ”Sieben Stax” är lika mycket electronica som psykedelia och slutresultatet är förbluffande dansorienterat.

Per Svensson: Intergalactic Transmission! (Olof Bright) Ny skiva med mångsidiga konstnären Per Svensson som presenterades i samband med en utställning tidigare i år.

John Eckhardt: Xylobiont (Psi) Fantastisk skiva för solobas med den tyske basisten John Eckhardt. Varierat, kompetent och mycket välspelat.

Nick Schillace: Landscape and People (Burly Time) Nick Schillace gör kristallklar Fahey-inspirerad gitarrmusik som sprudlar av såväl livskraft som melankoli.

Abdelhaï Bennani Trio: There starts the future (Ayler) Den i Paris boende marockanske tenorsaxofonisten Abdelhaï Bennani begränsar soundet och tempot på ett intressant sätt på denna trioinspelning. Strävt mutter med korta mörka toner, envist söker han hitta varianter på fraserna.

06 december 2008

Switched On Bach?

Ser att ständigt missförstådda Laibach kommer till Uppsala Konsert & Kongress i februari. En lite oväntad bokning. Tydligen är det ingen regelrätt konsert med bandet/kollektivet, utan någon slags performance/installationsshow, en elektronisk tolkning av Bachs "Kunst Der Fuge". Låter verkligen Walter Carlos i mina öron. Det blir både videoskärmar och surroundljud vad det verkar.

Det lilla jag har hört från årets album, som just heter LAIBACHKUNSTDERFUGE, låter i varje fall intressant. Men sedan återstår att se om det blir kanon eller kalkon. Undertecknad har ingen nära relation till Laibach, men har en stark musikalisk upplevelse från sisådär femton år sedan, då jag hörde den mäktiga Baptism-skivan (tror jag det var) en sen kväll hos en kompis.

Här kan man läsa lite mer.

Ars Nova och Teatr Weimar skapar stor konst i Malmö!

Dödssiffror Nolltrenollåtta var rubriken för en dubbelföreställning med fysisk svindel i fredagskväll i Malmö. Mycket kropp, vätskor, död, liv, slemhinnor och en rasande teater. Först Annika Nymans stycke med musik av Erik Enström om en ambulansförare, där vi pendlade mellan gott och ont, rädda och döda utan att veta var vi mentalt befann oss. Jag menar så här, texten ledde oss in i vindlingar bortom ont och gott, lämnade oss svävande över fast grund. Rikard Lekander iklädd sjuksköterskedräkt läste avskalat utan belastande psykologi. En aktör var förvisso ErikEnströms musik, delvis inspelad delvis tolkad av Stefan Östersjö och Kalina Goudeva. Stefan spelar knappt, koncist, laddat, medan Goudevas bas rörde sig mjukt, slingrande, varmt. Två sidor av Nymans glanslöst laddade textverk. Ars Nova var fullbesatt i Efriede Jelines stycke Todesraten/Dödssiffror: Jörgen Pettersson och Anders Åberg tillkom. I centrum även denna gång en text, som med Jelineks gäckande associationer och ordladdningar handlar om förebilder, idrott, kroppsbygge, död. Mot en högtalarröst av förödande verkan - jag menar rent faktiskt, den rörde sig om förintelse, död och även i synnerhet lust - spelade återigen Lekander, nu i vit frack, med en mästerligt opsykologiskt renskrapad associativt knivskarp och gäckande text, där rörelsen skedde i språng mot en given undergång. Ett svart svalt. Olga Neuwirths musik var bred och svepande. Från förtätad användning av Petterssons virtuosa saxofonteknik och Åbergs mer långsamt laddande tonspråk till Goudevas mjukt virtuosa bas och Östersjös rakbladsskarpa elgitarrspel till näsrmast ironiskt svängom. Allt knappt tillskuret liksom texten. Väl har en figur formats förrän den släpps. Bitvis läste Lekander i stämväv med musikerna. Effekten var total. Jelineks språkliga svindel fick en kongenial tolkning av Teatr Weimar, Olga Neuwirth och Ars Nova.
Det här är teater jag gillar utan psykologiskt gällivarehäng eller moderiktigt högtalarmusik. Det är spår i sinnet.
När vi kom omtumlade ut från föreställningen hade vi fått böteslapp på bilen. Det gjorde inget. En musik och en teater som lär en förbise sådana små bagateller. Även idag ser jag leende på inbetalningslappen!

05 december 2008

Musik man får!

Uppmärksamhet krävs av alla CD som kommer till mig från olika håll. En del är hemkokta. Och visst lyssnar jag särskilt uppmärksamt på dem. Ofta vet jag då inget i förväg. Med åren har jag fått en liten bunt sådant. Andra CD är jag ibland litet irriterad på; när de börjar rinna nerför hyllor och trappor får jag skyffla undan. Men hemkört sparar jag noga. Precis som gamla blandband. För här har någon lagt ner tid och tanke och sänt dem just till mig. Ett par exempel. En gammal hjälte och kompis från gamla Östtyskland, pianisten Hermann Keller, sände mig tjugotvå stycken för preparerat piano. Keller har inte precis gödslat med plattor. Nu fick jag rapport från vardagsrummet på Rykestrasse i Berlin. Precisa, svävande, där inne och ute i flygeln blandas. En förbisedd mästare, tänkte jag och pressade in det omärkta albumet på K i hyllan. Häromdagen fick jag något så ovanligt som en trumsoloskiva på posten. Johan Redins Studier i flödesteknik varierar olika tekniska parametrar med idéinfall av mer associativ art. Sorgfälligt snackar han med sitt trumset och jag dyker gärna ner här och där för att närlyssna. Jag lyssnade faktiskt först på dessa två hemmagjorda exemplar, men bredvid ligger en bautahög och pockar på uppmärksamhet, jag vet inte riktigt var jag skall börja, jag tror jag tar någon med snyggt fodral!

04 december 2008

FMP noch einmal

Free Music Production. Legendariskt. Vem kastades inte in i väggen av Machine Gun? De senaste åren har boalget glidit ur händerna på grundarna, Jost Gebers, Brötzmann... Men så fick jag meddelande från Jost och Brötz, att nu tar de tillbaka gamla FMP igen! Nu har de första fyra plattorna kommit ut. Bland annat och inte minst Schlippenbach solo från 1977. Och jag vet att fräsande Brötzmann också är på ingång.
Undrar bara nu hur det går med hans eget projekt, BRÖ. Ja, ni vet ju att det var kärnan till allt, här kom Machine Gun ut först innan det hamnade på FMP. Från Wuppertal har under några år nu Brötzmann sänt ut fantastiska vinyler, inte utan baktanke att det där svekfulla FMP i Berlin, som vi tappat bort, det skall få se!!! Och när nu FMP är i fadersfamnen igen??!!
Nå, låt oss såsom i Beethovens nia ändå glädja oss gemensamt (fast den ursprungliga texten av Schiller hade inte Freude men Freiheit!! - det är skillnad det - så låt oss stämma upp!!)
hälsar Thomas

02 december 2008

40 år med Musica Elettronica Viva

Ja, ja, ja!!! Amerikanska New World Records släpper en 4cd-box med Musica Elettronica Viva. Gruppen bildades av ett gäng amerikaner i Rom 1966 och ställde det mesta på kant. Cage/Tudor, kontaktmickar, akustiska instrument, skräp, improvisation och inte minst live-elektronik - MEV:s inspiration, filosofi och medel liknade på många sätt grupper som AMM och Gruppo di Improvvisazione. Med skivor på bland annat BYG Actuel och Horo som idag är svåra att hitta är boxen en välgärning. Musiken är inspelad mellan 1967 och 2007, men jag törs inte riktigt säga om det är tidigare outgivet material eller ej. Så här står det på hemsidan: "This 4-CD set ... comprises the best surviving recorded documents from four decades of performances, personally curated by its three core members". Alvin Curran, Richard Teitelbaum och Frederic Rzewski är med på samtliga inspelningar. Andra som deltar är Steve Lacy, George Lewis, Garrett List, Karl Berger, Ivan Vandor, Allan Bryant, Carol Plantamura, Gregory Reeve.

01 december 2008

Preview 08


På fredag kickastartar Kning Disk/Atalante-arrangemanget PREVIEW 2008. En tvådagarsfestival i Göteborg (igen!) med ambitionen att förutspå de mest intressanta musikakterna inför 2009. Ingen lätt uppgift förstås, men startfältet verkar lovande. Urvalet spänner från de mer etablerade artisterna till sista skiket på MySpace. Peter Broderick, Television Pickup, Richard Jäverling, Lisa Nordström, Nils Framh och Sian Alice Group är ett axplock av de akter som kommer att spela under PREVIEW 2008. Missa inte!

Kolla programmet här.

24 november 2008

Taj Mahal Travellers live på Ubuweb

För de som är nyfikna på hur Taj Mahal Travellers såg ut och lät live på 70-talet finns det en fantastiskt dokumentär på ubu.com, där man under 102 minuter för följa bandet på deras europaturné 1973. Jam-sessioner och konserter blandas med konstnärliga vyer från vägen.

Se filmen här.

Konst - varför då?



Ja kära nån, hur var det nu: var börjar kulturen och var tar konsten vid? Thomas funderingar här på bloggen om avantgardets betydelse – som ord, som företeelse, kanske fantasi – väcker en trötthet till liv. Inte för att det är hårklyveri för ordvrängare med kritik som yrke/hobby, tvärtom! Det påminner mig om låsta samtal där jag som smalspårare hamnat i försvarsställning för idén att det faktiskt är viktigt, ja demokratiskt jätteviktigt att det i ett samhälle finns konst vars enda uppgift är att vara nyskapande, undersökande, riskabel, krävande.
Sällan, kanske aldrig, har jag omvänt någon genom snack. Det går liksom inte att övertyga en skeptiker om varför man inte bör missa Åke Parmeruds läckra schackspelslåt i P2-programmet Monitor, eller varför malmögrupperna Ars Novas och Teatr Weimars Dödssiffror Nolltrenollåtta mycket väl kan bli förvinterns scenkonstnärliga höjdare (med Olga Neuwirths komposition till Elfriede Jelineks text och ny musik av Erik Enström till Annika Nymans pjäs, premiär 26/11 på Atalante, Göteborg, därefter i Härnösand, Botkyrka och Stockholm och Malmö).
Smartare då att göra som debattörerna i dagens DN (musikaliskt representerade av Amit Sen och Joakim Milder) och lyfta fram skillnaden mellan kultur och konst. Kultur, som de skriver, som är i ”ständig rörelse och är viktig som skapare av identitet och engagemang inom ett samhälle”. Medan konstens samhällsfunktion bär ”på en visionär och kritisk kraft som ska kunna störa och överraska den breda rörelsen. Den omprövar och föreslår nya synsätt, positioner och maktrelationer inom kulturen. Konsten ger näring åt kulturen på detta sätt, och ger liv åt den breda debatten. Därmed är konst en förutsättning för kultur.” Och, kunde tilläggas, bör kunna finansieras inte genom bidrag utan med anslag, så som det anstår andra samhälllsbärande verksamheter som sopröjning och kirurgi.
I vart fall vinns varken nyfrälsta öron eller kulturpolitisk mark på att hävda att, till exempel, musiken under Fylkingens 75-årsjubileum – maffigt program hela veckan, gläds ni som bor nära! – skulle vara ett ”redskap” för något annat, något uppbyggeligt och fint, eller en ”lyx” att njuta som avec.
Att möta konst, i alla former, det är melodin. Borde man slåss hårdare i dag för onyttan, konstens ”egenvärde”? (SR)

23 november 2008

Maria Bonnier-stipendium till Mathias Kristersson

Fick just på mail reda på att en av årets Maria Bonnier-stipendiater heter Mathias Kristersson. Jag vill gratulera, särskilt som vi ju på konstmuseet i Ystad var med och producerade hans nya verk till utställningen Interface tidigt i höstas. Och jag drister mig göra så på soundofmusics blogg för att Mathias ju skapade ett ljudverk åt oss. I ett av rummen förde han in ljudet från ett kök, där ett par grälade om bjudmaten till kvällens middag med gäster. Klangerna, akustiken, soundet, ja, allt var ett rum fört över till ett annat. Abstraktionen var musikalisk vill jag säga, för grälet var spelat och planerat och även improviserat, ett rum flyttades i våra öron till ett annat rum... Rum i rum av konkreta ljud, det var för mig musique concrète som vardagsdrama. Ett stycke briljant metarealistiskt ljudkonstverk.

Finns avantgardet längre?


Det här fotot tog jag av Michel Waisvisz den 6 september 2006. Det var en särskilt viktig dag, för jag hade bjudit in musiker från Beirut och några musikvänner från både Berlin och grannskapet. Waisvisz var i krokarna och hörde av sig. Så hamnade han tillsammans med Sven-Åke Johansson, Christine Sehnaoui och alla de andra. Sven-Åke och Michel hade varit duo på 70-talet och sedan inte setts mer. Glad reunion tillsammans med Christine som rookie! Men vad jag tänkte på då och ofta sedan var det modernistiska tänkande om avantgardet. För självklart hade Sven-Åke i åratal, årtionden intagit en sådan position. Det gäller ju också Waisvisz. Bredvid mig på skrivbordet ligger hans legendariska platta Crackle på SAJ/Claxon från 1977. Elektroniken som improvisatorisk parameter gör definitiv engtré. Kort därefter är jag på konsert och hör Dror Feiler använda instrumentet. Teknikberusningens framsteg. På ett sätt. Att vilja medvetet skapa nytt och lämna annat. Waisvisz är ju bärare av detta. I grunden för t ex Fylkingen lika väl som STEIM i amsterdam antar jag det ligger liknande reflektioner. Men idag? Är det meningsfyllt att tala om avantgarde?Eller har ett sådant alltid funnits men under olika benämningar (vi skall inte fastna i ord)? Eller är det idag en kannibalism som gäller, att fritt käka ur andra stilar och foga samman. Ändå! Vad till exempel Christine Sehnaoui gör idag på sin altsax - är det en förnyelse, jag tycker ju det, och i så fall, är detta avantgarde. Eller är det som jag misstänker vissa politiska, etiska, estetiska etc ekon som måste omge förändringen för att det skall kallas avantgarde? Att idag göra om Åke Hodell till exempel, som Mats Gustafsson gjort, för det inte med sig problem. Förvandlas då inte en avantgardistisk medveten politisk handling till hyllning?? Eller är det så enkelt att om musiken är "bra" så är det "bra"?

22 november 2008

Nya texter på Soundofmusic

Soundofmusic är uppdaterad. Gå in på http://www.soundofmusic.nu/

Soundofmusic50.
Fem nya skivor i vår serie om 50 skivor som skapade Soundofmusic. “Marquee Moon” med Television och “Spiderland” med Slint är två av dessa.

Nya recensioner:
Stereolab: Chemical Chords (4AD)
Stereolab släpper en rak popskiva, som tyvärr saknar de raffinerade arrangemangen från förr. Borta är även äventyrslustan. Men albumet är väldigt jämnt, och flera av spåren är utan tvekan bra.

Murcof: The Versailles Sessions (Leaf)
Lasse Marhaug: Ear Era (Prisma Records)
Vad har Murcof och Marhaug gemensamt? Båda fick uppdrag att låta sig inspireras av bestämda ljudkällor. I ena fallet traditionella barockinstrument, i det andra ett gigantiskt bandarkiv med högmodernistisk konstmusik. Utmärkta och udda skivor, bägge två.

Majessic Dreams: Beautiful Days (PonyRec)
“Beautiful Days” genomsyras av en lågmäld, psykedelisk touch. Här finns en finstämd, lantlig känsla som förför och förtjusar. Detta är ytterst tilltalande neofolk.

Andreas Eklöf: Nor (Compunctio)
Avslappnat och enkelt på ett plan. Finurligt och spännande på ett annat. Andreas Eklöfs nutida kompositioner gömmer ofta delikata tankegånger i det hörbart direkta. En fin skiva, både till musik och form.

Nisennenmondai: Neji/Tori (Smalltown Supersound )
Skitig, ihärdig och elak rock som i rakt nedstigande led härstammar från grupper som This Heat, Sonic Youth och Pop Group. De tre japanska kvinnorna i Nisennenmondai tar de monotona riffen till nya höjder.

Omit: Interceptor (Helen Scarsdale Agency)
Ensamvargen och eccentrikern Omit från Nya Zeeland är tillbaka med ännu ett känsloladdat elektroniskt mästerverk. “Interceptor” är krävande, kvävande och fullständigt briljant.

Trevlig läsning
redaktionen för Soundofmusic

21 november 2008

Tystnad före tagning - och efter!

Jag tycker om ögonblick av tystnad, de som omger musiken, de som blir över, där man ännu inte vet vad som kommer ur detta. Ni ser på bilden Sven-Åke Johanssons trumset uppställt i ateljén i Berlin. Schwingungen kallade han de dynamiska svängningar som böljade genom musiken och där vågdalarnas närapå tystnad blev den våg som kommande generationer skulle surfa på. Schlingerland heter ju det album med soloslagverk där sättet demonstrerades. Sjävltillverkat. På mit gamla ex har Sven-Åke skrivit på konvolutpåsen sin adress i Tyskland med typisk noggrann spretig stil. Skivna med handgjort fodral inköpt på någon konsert tidigt 70-tal. Det var på de här trummorna, tror jag, som For Adolphe Sax och Machine Gun bankades fram; nya reliefer i slagverksspelet föddes. Det var på de mest stormiga vågtopparna. Men så lyssnade han på tystnadens böljeslag, deras intensitet. Det där ögonblicker före och efter, intermission riff, där ingen vet vad som kommer. Kom på sådana, för det är de som också skapar musikhistorien. Till exempel hur slagverksspelaren John Stevens 1967 betraktar Little Theaters smaka, ringlande trappor, och lämnar puka, baskagge kvar och behåller virveltrumma, cymbaler, highhat, plockar på sig en signaltrumpet: the rest is history. SME skrev historia med materialknapphet skapad ur nödvändighet. Då den virtuose bebopslagverkaren Stevens såg på den där trappen. Då beboptrumslagaren Sven-Åke Johansson bestämde sig för att skapa storm bland blåsarna i Brötzmanns grupper... åsså vidare. Ögonblicket verkar vila: berätta om fler sådana!

Kreativa mutationer i underjorden


Om man ger i stort sett vem som helst fria händer att göra vad som helst, då kan man vara ganska säker på att kreativiteten självdör fortare än man hinner säga ”kul”. Mina mest lustfyllda projekt, oavsett form och uttryckssätt, har alltid varit när det finns något att ta spjärn emot. Må vara om gäller att skriva om musik - frusna fingrar en svinkall dag blev en artikel om temperatur i elektronisk musik. Eller att tämja musikdatorn – en svajig låt fick nytt liv när ribban sänktes till tre spår, tre ljud, tre minuter.
Kobra, SVTs kulturprogram, har länge haft samplingar från vinjettmusiken på hemsidan som man kan ladda ner och göra egna signaturer av (några är riktigt fiffiga, lyssna här).
Nu har skivbolaget Deersound i Uppsala, som vanligen släpper musik på cd-r och mp3, gett ännu hårdare ramar för kreativiteten. Fem ljud gick ut till ett diversifierat gäng: Kretsfel, Tarmskrap, Olle Svensk, Syvyys, SSH Visor, Oxygenfad, Vanvett, Profetslöjd, för att nämna några jag aldrig hört talas om.
Och – det låter inte så tokigt! Av de korta samplingarna – en dörr, en hund, en bil, en skål, fem sekunders knätrummande – har det blivit en rätt frejdig hobbyblandning. ”Outcome” går från dub till noise, från obskyr, psykotisk doom till i princip hederlig gammal elektroakustisk musik (minus förtecknen förstås).
Läcker är skivbolagsbossen Hjortens egen låt, en långsam historia med knätrummorna genom långsamma resonatorer och hundskall som oscillerar i mörkret. Och sedan är det ju roligt med sovrumsmusik där låtarna aldrig heter sådant som ”Untitled 4, part 3”. Hellre som Oxygenfad: ”Under My Thumb (Rolling Stones Cover) (Not A Cover Remix)”. Postmodert och muterat, det jäser i underjorden. (SR)
("Outcome" kan laddas ned gratis på Deersound)

18 november 2008

Ny Fennesz på Touch

Det har gått fyra år sedan Fennesz gav ut albumet Venice och ritade om kartan för den elektroniska musiken. Sedan dess har det varit omöjligt att använda gitarren i distade dronelandskap utan att på något sätt förhålla sig till Christian Fennesz förlaga. Nu är uppföljaren här - den 24 november släpps Black Sea på Touch. (MO)

15 november 2008

SOM listar 50 bästa skivorna - någonsin


Läs Soundofmusics pågående projekt där vi listar 50 skivor som har haft stor betydelse för oss i redaktionen. Nu är vi framme vid platserna 41-45, tidigare har vi publicerat platserna 46-50. Det var inte lätt att välja - men efter en omröstning fick vi fram en lista med ruggigt bra skivor.

Listan hittar du här!

14 november 2008

Ny läsning på Soundofmusic


Soundofmusic bjuder på ny läsning på http://www.soundofmusic.nu.

BLAND HÖJDPUNKTERNA:

SOM50. Fem nya skivor i vår serie 50 skivor som formade Soundofmusic. Bland annat strålande skivor med Nina Simone och Sun Ra.

INTERVJU. Bombax bombax är ett nytt musikerdrivet skivbolag för musik i gränslandet mellan improviserat och komponerat. Soundofmusic har intervjuat Magnus Granberg, en av personerna bakom bolaget som nyss kommit ut med tre skivor. Självklart har vi även recenserat dessa.

SOUNDOFARECORD. Musikval är inte alltid lika förutsägbara som man tror. Andrea Neumann, en av ledande musikerna på improvisationsmusikscenen i Berlin, skriver om en skiva man inte trodde fanns i hennes skivhylla.

FESTIVAL. När den ambulerande minifestivalen GBG Energi landade på Röda Sten gjorde den overkliga duon Lightning Bolt ännu en klassisk spelning. Världens bästa liveband? OM lyfter essensen ur doom-musiken när de efter en något seg start skalar av och maler blytunga mantran som får tiden att stanna av. Soundofmusic var på GBG Energi två kvällar av tre.

SKIVRECENSIONER:

Anders Dahl: Doorbells (Bombax bombax)
Unforgettable H2O: s/t (Bombax bombax)
Skogen: s/t (Bombax bombax)
Matti Bye: Drömt (Rotor)
Barry Guy/Mats Gustafsson/Raymond Strid: Tarfala (Maya Recordings)
Mats Gustafsson: The Vilnius Explosion (NoBusiness Records)
George Kentros/Mattias Petersson: There Are No More Four Seasons (Sekt)
Tujiko Noriko / Lawrence English / John Chantler: U (Room40)
The Caretaker: Persistent Repetition Of Phrases (Install)
Sacks/Opsvik/Maneri/Motian: Two Miles a Day (Loyal Label)
Ättestupa: S/T LP (Release the Bats)

Trevlig läsning!

13 november 2008