06 december 2008

Ars Nova och Teatr Weimar skapar stor konst i Malmö!

Dödssiffror Nolltrenollåtta var rubriken för en dubbelföreställning med fysisk svindel i fredagskväll i Malmö. Mycket kropp, vätskor, död, liv, slemhinnor och en rasande teater. Först Annika Nymans stycke med musik av Erik Enström om en ambulansförare, där vi pendlade mellan gott och ont, rädda och döda utan att veta var vi mentalt befann oss. Jag menar så här, texten ledde oss in i vindlingar bortom ont och gott, lämnade oss svävande över fast grund. Rikard Lekander iklädd sjuksköterskedräkt läste avskalat utan belastande psykologi. En aktör var förvisso ErikEnströms musik, delvis inspelad delvis tolkad av Stefan Östersjö och Kalina Goudeva. Stefan spelar knappt, koncist, laddat, medan Goudevas bas rörde sig mjukt, slingrande, varmt. Två sidor av Nymans glanslöst laddade textverk. Ars Nova var fullbesatt i Efriede Jelines stycke Todesraten/Dödssiffror: Jörgen Pettersson och Anders Åberg tillkom. I centrum även denna gång en text, som med Jelineks gäckande associationer och ordladdningar handlar om förebilder, idrott, kroppsbygge, död. Mot en högtalarröst av förödande verkan - jag menar rent faktiskt, den rörde sig om förintelse, död och även i synnerhet lust - spelade återigen Lekander, nu i vit frack, med en mästerligt opsykologiskt renskrapad associativt knivskarp och gäckande text, där rörelsen skedde i språng mot en given undergång. Ett svart svalt. Olga Neuwirths musik var bred och svepande. Från förtätad användning av Petterssons virtuosa saxofonteknik och Åbergs mer långsamt laddande tonspråk till Goudevas mjukt virtuosa bas och Östersjös rakbladsskarpa elgitarrspel till näsrmast ironiskt svängom. Allt knappt tillskuret liksom texten. Väl har en figur formats förrän den släpps. Bitvis läste Lekander i stämväv med musikerna. Effekten var total. Jelineks språkliga svindel fick en kongenial tolkning av Teatr Weimar, Olga Neuwirth och Ars Nova.
Det här är teater jag gillar utan psykologiskt gällivarehäng eller moderiktigt högtalarmusik. Det är spår i sinnet.
När vi kom omtumlade ut från föreställningen hade vi fått böteslapp på bilen. Det gjorde inget. En musik och en teater som lär en förbise sådana små bagateller. Även idag ser jag leende på inbetalningslappen!

Inga kommentarer: