Ja kära nån, hur var det nu: var börjar kulturen och var tar konsten vid? Thomas funderingar här på bloggen om avantgardets betydelse – som ord, som företeelse, kanske fantasi – väcker en trötthet till liv. Inte för att det är hårklyveri för ordvrängare med kritik som yrke/hobby, tvärtom! Det påminner mig om låsta samtal där jag som smalspårare hamnat i försvarsställning för idén att det faktiskt är viktigt, ja demokratiskt jätteviktigt att det i ett samhälle finns konst vars enda uppgift är att vara nyskapande, undersökande, riskabel, krävande.
Sällan, kanske aldrig, har jag omvänt någon genom snack. Det går liksom inte att övertyga en skeptiker om varför man inte bör missa Åke Parmeruds läckra schackspelslåt i P2-programmet Monitor, eller varför malmögrupperna Ars Novas och Teatr Weimars Dödssiffror Nolltrenollåtta mycket väl kan bli förvinterns scenkonstnärliga höjdare (med Olga Neuwirths komposition till Elfriede Jelineks text och ny musik av Erik Enström till Annika Nymans pjäs, premiär 26/11 på Atalante, Göteborg, därefter i Härnösand, Botkyrka och Stockholm och Malmö).
Smartare då att göra som debattörerna i dagens DN (musikaliskt representerade av Amit Sen och Joakim Milder) och lyfta fram skillnaden mellan kultur och konst. Kultur, som de skriver, som är i ”ständig rörelse och är viktig som skapare av identitet och engagemang inom ett samhälle”. Medan konstens samhällsfunktion bär ”på en visionär och kritisk kraft som ska kunna störa och överraska den breda rörelsen. Den omprövar och föreslår nya synsätt, positioner och maktrelationer inom kulturen. Konsten ger näring åt kulturen på detta sätt, och ger liv åt den breda debatten. Därmed är konst en förutsättning för kultur.” Och, kunde tilläggas, bör kunna finansieras inte genom bidrag utan med anslag, så som det anstår andra samhälllsbärande verksamheter som sopröjning och kirurgi.
I vart fall vinns varken nyfrälsta öron eller kulturpolitisk mark på att hävda att, till exempel, musiken under Fylkingens 75-årsjubileum – maffigt program hela veckan, gläds ni som bor nära! – skulle vara ett ”redskap” för något annat, något uppbyggeligt och fint, eller en ”lyx” att njuta som avec.
Att möta konst, i alla former, det är melodin. Borde man slåss hårdare i dag för onyttan, konstens ”egenvärde”? (SR)
3 kommentarer:
Ja, det är ju en synnerligen intressant diskussion! Själv har jag, om inte som smalspårare, så i varje fall som alternativare, hamnat i försvarsposition för åsikter som jag - i min enfald? - trodde var självklara. I juryarbetet vid en Musik Direkt-tävling fick jag försöka övertyga en auktoritär operachef att "falska" ackord minsann visst kunde vara fina och vackra (det var en ung, supertidig version av Sahara Hotnights som skramlade rejält och punkigt).
Vid en annan diskussion, rejält högt upp i kulturmaktens korridorer, fick jag knappast något gehör för min ståndpunkt att en konsert kunde vara bra även om artisten/gruppen stod med ryggen mot publiken hela konserten. Nej, det viktiga är tydligen att artisterna kommunicerar (läs "kommunicerar")med publiken!
Fast jag talar kanske mer om alternativ populärkultur än om ett mer regelrätt avantgarde (om det nu finns något sådant).
Visst finns hela tiden konst, musik etc som gör nytt, hur det nu ser ut. Inga återkomster är desamma skrev Artur Lundkvist. Jag får trötthetsanfall då äldre erfarena musiker, kosntnärer etc avfärdar yngre med argumentet att de hört det förut eller ännu värre gjort det tidigare. Jag har svårt för att "missionera" eller omvända någon. Däremot är det lätt att omfatta och uppriktigt vara passionerad. Det låter enkelt, men jag har varit på olika arbetsplatser och talat om sk svår konst - ofta med goda resultat. Däremot är ju musiken illa ute. Få konstarter har sådana inbitna föreställningar kring sig. Framförallt att det ska vara vackert, svängigt etc. Kanske borde vi tala om ett nytt musikbegrepp där alla fylleriformler kan vara legitim underhållning därmed basta och resten vara ett slags undersökande musik. Fördomarna finns långt ifrån bara hos en allmänhet - publiken - ofta hör jag den uttalas från t ex klassiskt musikhåll.
Jag anser att konst är något som skapas med intentionen att det ska ses som just konst, kultur är ett något bredare begrepp (anser jag). Ska snart påbörja en masteruppsats om kulturen som ett värde i sig. Får se hur det går med det.
Skicka en kommentar