Polarpriset 2010

Idag presenterades årets Polarpristagare. Någon som bryr sig? Polarpriset har fått mycket skit som ett ointressant pris som bara uppmärksammar redan etablerade världsnamn. Och, jo, så är det, visst vore det vettigare att skänka en miljon till, säg, musikverksamhet i Gaza eller Angola. Själv har jag alltid varit ett stort fan av Nobelpriset i litteratur. Och ofta läst de författare som fått priset och i flera fall fått stora läsupplevelser, som på senare år böcker av JMG le Clézio, Orhan Pamuk och JM Coetzee. Förra årets vinnare Herta Müller kommer jag definitivt att läsa. Polarpriset har väl inte fungerat likadant. När jag kollar igenom samtliga vinnare är det ju många stora namn, som har betytt mycket på olika sätt, Stockhausen, Gilberto Gil, Ligeti, Ravi Shankar, Miriam Makeba osv. Rocknamnen är väl mer tveksamma, behöver Led Zeppelin och Pink Floyd hyllas ännu mer? Jag har ingen aning om vilka som sitter i juryn, men de borde nog anstränga sig lite mer, tänka nytt, om priset ska uppmärksammas mer internationellt. Priset skall ges för betydande insatser inom musik, och då finns det ju andra ingångar än redan etablerade namn.

Årets vinnare, då? Björk och Ennio Morricone. Svårt att kritisera dem, på något sätt. Man kan tycka att Björk var mer i framkanten för några eller många år sedan, men hon har varit med om att forma om musikkartan, blandat genrer, och vågat experimentera, trots sin position som musikikon och kommersiellt framgångsrik artist. Förhoppningsvis skänker hon pengarna till något vettigt musikprojekt i Island, eller - varför inte - till eldsjälar i Kinshasa, Konono No. 1 medverkade ju på en Björk-skiva häromåret. Och med Morricone har Polarpriset fått med filmmusik, även om den extremt produktive italienaren även har rötter i improvisation och avantgardemusik, under åren med fantastiska Gruppo di Improvvisazione. Jag har köpt filmer - mest för att Morricone har gjort musiken.

Bra val. På ett plan. Å andra sidan. Knappast oväntade. Och däri ligger problemet, gentemot nobelpriset. Visst, många väntade författare får priset. Men nobelpriset har ett helt annat intellektuellt och estetiskt värde. En annan tyngd.

Polarpriset kommer aldrig att få samma status som nobelpriset och varför skulle det ha samma status förresten? Dela ut pengarna till utvecklande musik/kultur-projekt i stället. Det vore bättre. Dock kanske inte i Stikkan Anderssons anda...

Om jag vore ensamjury? Hm. Jag skulle ge Sublime Frequencies polarpriset. Eller - mer seriöst - ge pengar för att bygga upp studios, musikskolor & annat i u-länder.