04 oktober 2009

Genre X - Kentros och Berthling på Röhsska

Under ett par dagar har olika typer av musik- och ljudevenemang arrangerats på Röhsska Museet under Listen to the world/World New Music Days/ISCM-festivalen. Hörlurskonserter, workshops, visuella verk, ljudinstallationer och annat. Jag missade tyvärr det mesta, men gick ner en våning i designmuseet i söndags mitt på dagen för att lyssna på när George Kentros (fiol) och Johan Berthling (kontrabas) framförde några verk som de själva beställt, av kompositörer som rör sig inom olika områden. Jag misstänker att namnet på konserten – Genre X – kommenterar just detta, musik som vandrar mellan genrer, som inte kan placeras i varken kammarmusik eller elektronisk musik och som kanske också problematiserar begreppet konstmusik.

Ja, jag vet inte, men det var en intressant lyssningsupplevelse. Först ut Hans Appelqvists ”Restless Butterflies”, med ett sjungande, mekaniskt djur (Corfitz) i centrum. Appelqvist har jobbat mycket med röster och djur och stycket kändes som en fortsättning på Naimakaraktären. Jag fick nästan för mig att Corfitz har rört sig i pereferin i Appleqvists menageri tidigare. Jag måste höra texten och musiken fler gånger för att bilda en uppfattning, men det fastnade inte som hans allra bästa låtar. Möjligen är det bara en del av ett större projekt, en bit av ett pussel

Jenny Sunessons ”The Great Destroyer” var hårdare musik. Kentros fiol och Berthlings bas fick jobba mer intensivt. Två suveräna musiker, det måste sägas, men här började jag nicka till. Vilket nog mest hade att göra med att fåtöljerna var så sköna. Jag fastnade mer för Anna Einarssons ”Third Mind”, med utrymme för pauser, tystnad, lite minimalistiskt. Fredric Bergströms ”No More Structures” är om jag förstod rätt uppdelat i sex delar. Vi fick höra tre, elektroniken var mer närvarande, ett spännande möte mellan stråkarna och olika typer av elektronisk musik. I programhäftet stod det att även Mattias Peterssons ”Everdrone” skulle framföras. Om så gjordes hade jag somnat. Jag har inget minne av det.

Det mest suggestiva verket var tvivelsutan ”Variations on a Theme by Blind Willie Johnson” av Erik Bünger. Allt jag har hört/sett av Bünger har varit bra, både musik, ljudverk och filmer. Den sedan några år Berlinboende konstnären/musikern har gjort verk tidigare med liknande titlar, ”Variations on a Theme by Lou Reed” till exempel, och han har även gjort en ljudinstallation med Blind Willie Johnsons ”Dark was the Night, Cold was the Ground” som grund. Det var samma musik som användes även nu, den välkända, i alla avseenden fantastiska bluesgospelsången, luckrades upp, stuvades om, och samtalade med Kentros och Berthlings instrument. Ibland drone-aktigt, ibland något annat, blues och kammarmusik smälte ihop. Mycket bra! När såväl den inspelade rösten som musiken från scenen tystnade nynnande delar av publiken vidare, i någon minut.

Johan Berthling och George Kentros kommer att framföra samma verk i Stockholm. Jag hittade en uppgift om Teater Lederman den 19 oktober. Men det står inget på teaterns hemsida. I Göteborg kan man se och höra Corfitz även på fredag 18:30 utanför sjöfartsmuseet när kulturnatta invigs, tillsammans med projektioner av Andreas Nilsson och nyskriven musik av Wildbirds & Peacedrums för 25 slagverkare.

Inga kommentarer: