Musik man får!

Uppmärksamhet krävs av alla CD som kommer till mig från olika håll. En del är hemkokta. Och visst lyssnar jag särskilt uppmärksamt på dem. Ofta vet jag då inget i förväg. Med åren har jag fått en liten bunt sådant. Andra CD är jag ibland litet irriterad på; när de börjar rinna nerför hyllor och trappor får jag skyffla undan. Men hemkört sparar jag noga. Precis som gamla blandband. För här har någon lagt ner tid och tanke och sänt dem just till mig. Ett par exempel. En gammal hjälte och kompis från gamla Östtyskland, pianisten Hermann Keller, sände mig tjugotvå stycken för preparerat piano. Keller har inte precis gödslat med plattor. Nu fick jag rapport från vardagsrummet på Rykestrasse i Berlin. Precisa, svävande, där inne och ute i flygeln blandas. En förbisedd mästare, tänkte jag och pressade in det omärkta albumet på K i hyllan. Häromdagen fick jag något så ovanligt som en trumsoloskiva på posten. Johan Redins Studier i flödesteknik varierar olika tekniska parametrar med idéinfall av mer associativ art. Sorgfälligt snackar han med sitt trumset och jag dyker gärna ner här och där för att närlyssna. Jag lyssnade faktiskt först på dessa två hemmagjorda exemplar, men bredvid ligger en bautahög och pockar på uppmärksamhet, jag vet inte riktigt var jag skall börja, jag tror jag tar någon med snyggt fodral!